Ellinor Ingeborg Ylva Lindh

Det kommer tillbaka,det vet man alltid. Den där känslan av att det tar upp hela ens värld och alla ens tankar.
Jag vet inte om jag kan påstå att jag gillar känslan,inte när den blir såhär stark och nästan går till överdrivt. För så funkar jag,när det verkligen är något seriöst och riktigt så kan jag gå hur långt som helst,när jag känner att det inte är något tillfälligt utan att det håller i sig. Då är jag fast,då är jag kär.
Det konstiga är att jag brukar alltid behöva få en inblick i personens liv,eller iallafall veta något av hur personen är utan att ens bli intresserad eller känna det där stinget i magen. Det behövdes inte denna gång,efter några tomma möten och blickar så var jag helt fast. Vad är det speciella med dig egentligen?
När jag blir kär sitter jag och försöker tolka horoshop och andra kärlekszodiak's bara för att få minsta vägledning och ja: Kärleken får mig att bli vidskeplig.
Jag är född i Kräftans tecken,den 5 juli och han är född den första mars. Alltså är han en en Fisk.
Senaste Cosmo berättade att det var just en fisk som skulle 'lugna mitt sinne' vad det nu betyder? Jag tolkar oftast horoskopen bara så som jag själv vill. Men jag tror att det betyder något bra,jag vill att det ska vara något bra.
I dryga halvåret nu har jag tittat på honom,på avstånd. Men det var inte försn bara några månader sedan som jag verkligen tittade för att jag kännde något speciellt(dragningskraft?). Jag känner honom inte ens,jag vet hans namn och vart han bor plus en del andra ytliga saker. Frågan är räcker det för att säga att jag kanske är kär? Vissa har lättare för att falla in i en förälskelse och jag må vara en av dom. Men med tanke på hur länge det här har hållit i sig,utan något resultat så borde detta vara verkligt.Det här är ingen sommarflört åh nej,jag tänker inte släppa greppet nu. Han vet något om mig,han vet t.o.m att jag tittar och beundrar honom,det vet jag. Men han kan inte avgöra något om mig då han inte känner mig,jag vill att han ska lära känna mig och inte tvärtom som man alltid säger. Kärlekens vägar är oförutsägbara och även dom som leder ner till köket!
Nu ska jag göra mig en vaniljlatte ovanpå detta kärleksfulla inlägg och hoppas att koffeinet lugnar ner mig.