Ellinor Ingeborg Ylva Lindh

Det ord jag använder mest är nog Varför(okej kanske efter fan,har en tendens att svära i varje mening) därför att jag undrar så mycket,och vill veta allt. Eller är det kanske för att jag vet för lite?
Väldigt ofta på sistone har jag tänkt på hur mitt liv är om 10 år,hur min bild av mig själv ser ut då. Jag hatar när jag träffar tjejer och killar som verkar ha en sån klar bild om hur allt ska se ut,eller den bilden dom vill ha av sitt liv. När dom egentligen inte kan erkänna att dom är precis lika vilsna och undrade som jag,och som resten.
Det är det som får oss att bli ännu osäkrare,när andra spelar säkra. Även om vi inte vill erkänna det,för så är det med allt.
Vad jag undrar allra mest är vem min McDreamy kommer bli och när han kommer men framför allt: kommer jag ens att få honom?
Människor har som sagt för mycket tid,tid som förbrukas genom att komma med så onödiga frågor,som egentligen bara ska vara en del av livet.
Kanske är det så att vi i denna del av världen har fått så knäppa värderingar över livet,för att vi sett så lite. Och minsta lilla felsteg eller misstag får oss på fall.
För är det inte så vi känner,att så fort något kommer in och kastar vår värld upp och ner så att säga,så vet vi varken ut eller in. Hur små och värdsliga sakerna än verkar,beroende på olika perspektiv,så är det ändå våra problem. Mina problem
Det enda jag vill nu är att våren ska komma igång för fullt och att solen ska skina och hålla kylan borta,för den har helt klart gjort mig riktigt deprimerad ett tag. Jag vill ha en skön Helg med resturangbesök med pappa i stan och ta våran promenad runt svansjön i Hallonbergen.
Jag vill ha en riktigt lyckad kväll,och känna den där känslan av välmående eller den pirriga känslan av att känna känslor för någon man inte visste om.
Små värderingar,små problem men jag gör och tänker allt helhjärtat vilket gör det stort.
Jag älskar hur mitt humör kan gå upp bara av en viss låt på radion,ett paket vindruvor eller av ett dubbelavsnitt av en bra dokusåpa på TV. Jag älskar hans sätt över att bli glad över att jag ringer.
Jag har kanske små problem som förstoras,men då måste jag säga att jag har små krav på lycka som jag också förstorar.
Just nu önskar jag att jag hade en bit god kladdkaka på ett fat från Kringlans goda bageri.
Jag har gått från orolig över min framtid i höst från överlycklig,jag har mina stunder(men dom är få) då jag är helt oresonlig och är säker på att allt kommer gå åt helvete. Men tack vare en viss människa och våra fåniga samtal om allt vi ska uppleva i höst på en ny skola,känns allting så lätt.
Våra blivande fikastunder på rasterna och möten i skolan,som kommer ske,måste bara få mig att le.
Även om jag verkar lugn så är jag livrädd,livrädd för att inte lyckas,Men hur skulle vi kunna misslyckas? Bara det att veta att du kommer finnas där,som faktist kan få mig att skratta och stå ut med mig när allt är hårt det är helt enkelt..JA,jag känner mig som en prinssessa som varit inlåst i ett torn men så kommer du, en riddare,ridandes på en vit häst och räddar mig haha.
Nu vet du,hur du får mig att stå ut med dom sista månaderna och dämpa min oro över något som jag redan upplevt,men som känns ännu värre andra gången det händer. Det är jag som förändrats sedan the last time
Schlagerboy hjärta Vindruveflickan

J&E - Blackan here we come!