Ellinor Ingeborg Ylva Lindh

Det är söndag,vilket inte är min favoritdag,nej jag är oftast vresig och otrevlig. Jag jobbar på det,men när jag sedan läser eller hör om sånt här..ja då är det kört..
Guld och silvermedaljer till Sverige i VM - vilket är fantastiskt med tanke på vilket litet "obetydligt" land vi är,det verkar ju som att så länge man inte har makt att påverka världen i politik,fred eller sport, ja då är man obetydlig. Hur länge ska vi behöva kämpa tills vi får någon credit i världen för det?
Märk just hur jag använde ordet "vi" och inte en speciell persons namn. För det är just det som fått mig att blossa upp av ilska idag, hur tidningen Metro uttryckte sig om Anja Pärson's framgångar.
Dom största rubrikerna står " Männen bakom Anjas framgångar" - Varför just Män,och vadå bakom?
När en man,eller ska jag kanske använda ordet icke-kvinnlig människa,tagit guld eller bara rentav medalj tar det upp en hel sida om inte flera i alla viktiga tidningar. Här får Anja dela plats med en kille som inte ens tagit någon medalj,denna gång,och inte gjort någon framgång och det är inget fel med det när han gjort en bra insatts. Men varför ska det inte vara precis samma för kvinnor när vi tävlat?
Det jag menar är att det känns inte som att vi unnar Anja den uppmärksamhet hon förtjänar,den som en mannlig vinnare alltid får,och har fått. Och nej jag är inte feministisk,jag är bara reallistisk,för förstå det här; Sport anses som manligt. Hur mycket plats vi kvinnor än tar,kommer männen alltid ta större plats inom den. Varför det är så är just för att ingen kan eller verkar vilja utmärka en kvinna lika mycket när hon vunnit,eller gjort stor framgång. Varför skrev man t.ex inte om Ottoson som tog silver,istället för en svensk man som deltagit utan framgång? Svaret är för att mannen(!) som skrev artikeln antagligen inte tolde en kvinnlig majoritet,utan att det skulle bli "jämnlikt"när det väl passar honom. Jag vill inte ha några förutfattade meningar om den här mannen eller hans syn på män och kvinnors jämnlikhet,jag har bara läst hans artikel och dömer honom sedan självklart efter den,och jag gillar det inte. Man måste inte gilla alla människor i den här oreallistiska världen. Vilket måste vara en av dom få reallistiska saker som finns.
Det här kanske låter gnälligt,och jag kommer säkert få kritik för det jag skriver. Men jag är som sagt inte ute efter folks medhållande eller att provocera,jag ville bara få mina tankar nedskrivna. Om ni nu har sett någon sanning i det som jag ser som en uppenbar sanning,så är ni jättevälkommna att kommentera och kritisera. Jag tar emot allt,men släng inte iväg en kommentar om du inte har några grundkunskaper i ämnet,och förståelse för det jag egentligen ville ha sagt genom det här inlägget.