Ellinor Ingeborg Ylva Lindh

USCH - idag har verkligen ensamheten kommit ikapp mig. Hela detta lov har jag umgåtts med folk som satan,hela dagarna och nätterna,men ändå är det just nu som jag kännt mig ensam. Just nu som jag kommit underfund med hur ensam jag känner mig,och så har jag nog aldrig riktigt känt förut. En ganska underlig känsla.
Jag har inget emot att vara ensam,t.ex i helgen ska mina förälldrar resa bort till Skottland,närmare bestämt Edinburg och ha en trevlig weekend där med några kompisar onsdag till söndag,jättehärligt för mig. Ska passa på att bjuda hem lite folk och ha det mysigt,men en kväll ska jag vara helt ensam.Sånt tycker jag bara är skönt,men just nu känns det som att jag är ensam ÄVEN när jag umgås med människor,och det måste vara ett tecken på att något fattas? att det är något jag inte har..någon speciell. Varför skulle jag annars känna mig ensam.
Detta är säkert ett vanligt problem,och jag försöker alltid sysselsätta mig så mycket som möjligt för att aldrig känna så,kanske just därför dom få stunder då jag inte gör någonting och har lite tid över,som jag börjar tänka på ensamheten. Har du några smarta tips,vad gör dunär ni känner dig ensam ?
Varför känner man sig ensam ens,när man har ett helt hus,ett helt rum fullt med vänner omkring sig?
Vad är det som fattas..